All disco dance must end with broken bones

Tillbaka i Norrland och jag känner mig lite som den där gången J och jag flydde från Bagamoyo till Swazilands höglänta, kyrkligt svala atmosfär. Långt från skumma hamnkvarter och allt vad det innebär. Vid en viss punkt är det skönt att dra en gräns för sig själv.

Efter att man har sagt ja ja ja och det släppt under sulorna och allt lindats in i slöjor och fragment och brutna och omkastade tidslinjer och taxiresor hit och dit och dans dans dans - kort sagt: Efter att man lekt tills man nästan svimmat.

Det slutade morgonen efter på en utomhusfest på Skeppsholmen där snälla människor sålde billig öl genom ett fönster. Jag köpte en hel pyramid. Jag är alltid så lättlurad när det kommer till sånna där "köp fem betala för fem-erbjudanden". Jag är osäker på exakt vem som hånglade med vem där på slutet, och kanske framför allt varför. Men jag vaknade tio timmar senare i rätt lägenhet - med kläderna på och linserna hårt klistrade mot ögongloberna - vid gott mod. Så frågan varför känns egentligen ganska onödig.

Det kan också varit så att jag drömde allt ihop.