Koks i lasten och förtiotalisthybris

Egentligen blir jag väl inte förvånad. Men efter att ha tillbringat en julhelg hemma hos föräldrarna, knaprandes koka-karameller och efter en lektion i hur man bäst tuggar sina kokablad av min annars extremt knark-oliberala far kräver ett antal frågor sina svar.

Behöver jag säga att han är på väg att gå i pension? Många ord har sagts om vad som kommer att hända med arbetsmarknaden/ pensionssystemet/ huspriser på solkusten när förtiotalisterna går i pension. Och vad ska jag säga, kokasmuggling känns extremt förtiotalistigt. Amelia Adamo har garanterat en koka-special i pajpen as we speak och resebolagen som skjutit in sig på Sydamerika är garanterat på väg att jobba fram nya koncept av äventyrsresor.

Dock är jag lite oroad å mina föräldrars vägnar. När jag frågade hur fan de egentligen tänkte när de klev rakt genom tullen med ett hekto koka i fickan ("Ja, de tog ju in både de som gick före och de som gick efter, hehe...") trodde min far på fullaste allvar att han skulle ha kunnat p r a t a sig ur situationen om de hade blivit kollade. Märk väl att det är allmänt känt i familjen att vår gemensamme vän Cristobal, som vi kallar honom här, fick betala dyrt i tingsrätten för samma sak för några år sedan.

Tyder detta på 1) dålig knarkrutin, eller 2) helt vanlig jävla förtitalisthybris? Vilket som är lika illa.

Vår generationen kommer att byta dåligt samvete över allt för sällsynta besök på hemmet, mot dåligt samvete över att vi inte har tid att baila ut vår föräldrar när de fastnat i tullen.